Gissa vad? Jo markattan Mixie har blivit jättego. Idag strök hon sig mot mig. Och så morrade hon trodde jag men matte berättade att hon spann och att det betydde något helt annat!!! Alltså vilket konstigt språk dom har dom där katterna! Men i allafall, nu är vi kompisar på riktigt. Ibland följer hon med på promenaderna också. Tjingeling!

Hallå! Barnen! Jag vill också vara med. Vart går man in någonstans? Är kakorna goda????

Ville bara visa min fina leksakshund som jag fått. Den både piper och skramlar. Jag älskar den!!! Hoppas Ni, alla mina vänner där ute, mår bra. För det gör jag!!! Fastän det stormar och regnar alldeles förfärligt. Kram

...så med lite otur kan det strula och då blir det tyst på min blogg ett tag. Tänkte att det vore bra att veta så Ni inte tror att jag har gått under jorden! För det är ju kul att gräva och man vet ju aldrig. Apropå vet ju aldrig, så har jag glömt vart jag gömde mitt märgben när Ronja var här???!!!! Knasigt va, jag gömde det så bra att jag inte hittar det själv. Någon synsk därute som kan ge mig en ledtråd?

Idag stormar det, och då menar jag verkligen stormar. Träden ligger nästan ned. Regnet vräker ned och det åskar. Så lunchpromenaden lär bli försenad. Hoppas vi hörs snart! Voff och hej leverpastej!

Jag och katten Mixie börjar att komma varandra ganska nära som Ni ser... men än så länge är det bara jag som vill leka. Jag hoppas att det blir ändring på det snart. Man måste ju ha någon nytta av henne. Vi bor ju ändå under samma tak.

Trevlig helg alla vänner!!! Voff och kram!

Matte också! Jag fick ge upp kampen. Nu är klorna klippta. Pep och krånglade gjorde jag men det hjälpte inte. Att människorna skall vara så nedra bestämda.... Men så här i efterhand känns det bra att klorna är lite kortare.

Inte på mig utan på en handikappad man i 75-årsåldern som kom körandes i elrullstol. Det låter hemskt men han var faktiskt riktigt dum! Vi var och hämtade lillmatte på skolan och skulle gå över ett övergångsställe i en fyrvägskorsning. Vi ställde oss och väntade på grön gubbe och just då var vi de enda som stod där, jag, Alicia, matte och Adrian som sov i vagnen. När det blev grönt började vi gå över. Jag tyckte att det var mycket trafik och så är jag ju inte van vid att gå vid barnvagn så jag gick lite svängigt. Ändå höll matte mig i kort koppel så max en meter från barnvagnen gick jag. Matte såg plötsligt något i ögonvrån och drog in mig samtidigt som hon vände huvudet över axeln för att möta mannens blick. Då slängde han surt ur sig "Håll in den jäveln" och menade lilla mig. Matte trodde inte sina öron och sa "ursäkta vad sa du?" följt av "fy fan vad otrevligt"! Hon blev så ställd så hon fann sig inte att säga något fyndigt tillbaka. Matte undrar hur fasen man kan säga så till en småbarnsförälder som har fullt sjå att få sina barn och sin hund säkert över en hårt trafikerad gata. Visst han är handikappad men vad ger honom rätt att vara så otrevlig och respektlös? Vad ger det barnen för bild om hur man uppför sig mot andra människor. Kunde han inte bara sagt ursäkta mig, eller plingat eller använt något annat ord för att påkalla uppmärksamhet? Man upphör aldrig att förvånas över vilka människor det finns!

... för lillhusse har feber och då får ju matte stanna hemma och ta hand om honom. Och så kom Ronja hit och busade. Vi hade så kul. Lite arg blev jag på henne för mitt märgben låg kvar i trädgården. Matte lovar att ta bort det till nästa gång vi skall leka. Sånt godis vill man ju ha för sig själv. Vi hade i alla fall kul och lekte i en och en halv timme ungefär. Jag var helt slut sedan och då skulle prompt matte ha med mig på en promenad! Men när jag väl kommit ut så var det skönt och solen sken. Nu skall vi hämta lillmatte på fritids! Hejsan svejsan!