Jag har fått ett mjukisben med en pipgrej i. Precis en sådan jag hade i Strövelstorp. Jag fick med mig den hit men den blev totalförstörd när jag och Ronja hade maktkamp. Matte och husse byter gardiner, städar och grejar. Jag blir nästan lite nervös när de ändrar så i hemmet men Mixie säger att jag kan vara lugn. Det har tydligen hänt förut och man vänjer sig snabbt. Minimänniskorna springer runt och ropar att det är första advent och att de skall få en paketkalender imorgon. Vilket ståhej!

Vilken dag! Är helt slut. Först var Ronja och jag på vår baksida hela förmiddagen. Vi lekte och bråkade och lekte och bråkade. Hon envisas med att ta MINA grejer hela tiden och sedan lurar hon mig alltid. Om jag har en grej som hon vill ha så springer hon och hämtar en annan grej som är MIN och som jag inte vill att hon skall ha. När jag tar den ifrån henne så passar hon på att ta det som jag hade ifrån början. Hon är så irriterande!!! Men på något konstigt sätt så har vi kul i alla fall. Vi har grävt en massa i sandlådan också. Det var kul, dvs så länge hon inte grävde i MITT hål. Då skällde jag ut henne.

Sedan var jag hemma hos henne för min familj skulle på Lisebergs julmarknad. Där var hon jättesnäll! Jag fick äta av Ronjas katters mat, hennes egen mat och jag fick leka med hennes saker. Hon skällde inte ut mig en endaste gång. Däremot vill hon busa hela tiden. Så hennes husse och matte tyckte att vi höll på att riva hela huset. :-)

Åh så skoj. Vi lekte på baksidan i två timmar nästan. Och jag ville ha alla isbitar och pinnar för mig själv. Först lurade hon mig från den ena saken till den andra hela tiden tills jag kom på det och samlade ihop allt i en hög. Hon körde verkligen slut på mig så jag var tvungen att skälla ut henne lite.

Sedan gjorde hon ett hyss... hon hoppade över staketet och ut på gatan! Men inte duktiga jag inte! Jag sprang och skvallrade för matte som ändå blev glad att Ronja kom tillbaka när de ropade.

Jag ville ju bara smaka lite på dockan. Jag ville ju inte att lillmatte skulle bli så ledsen. En Skrållan utan händer är ju en Skrållan ändå eller?! Det tyckte inte Alicia. Och matte och husse blev väldigt besvikna på mig... Det var ju inte alls meningen att det skulle bli såhär... Snyft, undrar om hon någonsin kommer att förlåta mig?

... utan tillsyn och sedan låg det en rå pannbiff i min mage. Matte blev inte glad men det var det värt. Vad offrar man inte för en sådan gobit. Dessutom så låg det ju så många pannbiffar på bänken. Det var ju två skärbrädor fulla så de kunde gott dela med sig lite.

Matte hade lovat husse att hålla ett vakande öga på mig så att jag inte knyckte något. Han hade läst av mina blickar och visste direkt att jag skulle ta min chans om jag fick den. Så jag lurade henne lite och lät henne tro att allt var lugnt. Jag kelade med barnen och hon fick ta kort på oss. När hon skulle visa korten för barnen så såg jag förstås min chans. Man får inte vara dum. Synd bara att lillmatte såg mig i ögonvrån! Så mer än en blev det tyvärr inte.

....leka med barnen. För det mesta i alla fall. Ibland blir det för mycket med lillhusse och då säger jag ifrån. Men för det mesta är det jättekul och jag vill alltid ha koll på vad de gör.

Jag och mina hussar kelar och myser i soffan. Att få ligga i soffan eller inte ligga i soffan... that´s the question? Jag tycker att det är självklart att jag skall få ligga överallt där jag vill vara men matte håller inte med. Och inte husse heller för den delen. Så vi har nått en kompromiss och matte säger "vi kan låtsas att du är en knähund Grålle". Vadå låtsas?!! Jag ÄR en knähund! Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse, eller?

Detsamma verkar gälla för den hund som människan håller kär. Mestadels kallar mina människor mig för Grålle. Andra namn är Rufus, Ruffe, Grålls, Gandalf the grey, Grålls Grålls, lilla gubben och så Gråben förstås. Listan kan nog göras längre än så till och med. Så jag gissar att husse och matte tycker väldigt mycket om mig!

I övrigt så ligger jag här och knaprar på ett ben och njuter av det goda livet...